Gaias helgedom - Corycian Cave

Betagande utsikt från leden upp till Corycian Cave

Förra året besökte jag Delphi med ett par spirituella vänner. Det var ett kort besök eftersom vi även besökte Aten och Kreta på den resan. Därav hann vi inte besöka alla de platser som vi kände oss kallade till. Denna gång kände vi dock allihopa att Corycian Cave kallade på oss lite extra, som att det var platsen som de starkaste upplevelserna skulle ske. Budskap som kom till mig innan avfärd var att platsen är viktig eftersom den representerar Gaias livmoder och då vi träder in i denna heliga helgedom så får vi inte bara tillfälle att läka Gaias livmoder utan även vår egen. 

Delphys som namnet Delphi kommer ifrån betyder livmoder (eller navel). I somliga berättelser sägs Delphi vara Gaias livmoder och en helgedom i hennes ära (Corycian Cave) fanns på berget Parnassus vilket vaktades av en jättelik orm, nästan lika stor som berget. Python var Gaias barn och hon sägs ha varit platsens första orakel då gudinnan Gaia förmedlade sina ord genom Python. Senare anlände dock guden Apollon till Delphi, han kom från Kreta i form av en delfin. Väl i Delphi slaktar han Python och låter bygga sina egna tempel. En prästinna utsågs som orakel med hederstiteln Pythia vars uppgift var att tolka Apollons ord. Så startade den nya kulten kring oraklet i Delphi som folk från många platser i världen vallfärdade till, i synnerhet politiker. 

Utsikt från leden till Corycian Cave

När jag tillsammans med mina vänner satt vid ruinerna av Apollontemplet förra året kände vi oss manade att meditera på just denna plats. Jag såg då hur Python uppenbarade sig för mig som en jättelik och respektingivande väktare. Hon synade oss noga med sina skarpa ögon. Där och då förstod jag inte vem hon var och visste heller inte om hon hade goda eller dåliga avsikter med sin närvaro. Det var först dagen därpå som en video om Delphi dök upp i mitt flöde på youtube som jag förstod att det var Python som uppenbarat sig. Hennes närvaro påvisade att hennes ande ännu vakar över platsen. Förmodligen ville hon även visa mig vilka krafter som verkligen råder i Delphi. Denna heliga plats är ännu och kommer alltid att vara Gaias livmoder; en plats där gudinnan håller skapelsekraften i sitt sköte.

Vallmo med en mycket varm och intensiv röd färg växte längs med vägen

Detta år började vi vår vistelse med att besöka Corycian cave, en grotta där heliga riter tillägnade mytologiska väsen och gudaväsen ägt rum sedan stenåldern. Vi startade färden med taxi från vårt hotell i centrala Delphi på morgonen och det tog en dryg halvtimme att färdas upp i bergen till norra Delphi. Den sista biten färdades vi till fots, en dryg timme uppför berget. Det var en vacker vandring, färgrika blomster och en uppsjö av örter växte längs den breda grusstigen, i skogen bjöd fåglar på upplyftande sång och emellanåt skymtade den vackra dalen fram mellan frodiga granar. Väl uppe vid grottan satte vi oss och pustade ut en stund medan vi njöt av den betagande utsikten över dalen och de omgivande bergstopparna. Det var en fascinerande tanke att vägen vi just vandrat en gång varit en processionsled där högtidligt klädda prästinnor vandrat uppför berget på rad för att ta sig upp till grottan och hålla sina heliga ceremonier till gudinnans ära. Som tidigare nämnt har grottan varit en helig helgedom för många olika gudaväsen genom tiderna och innan Apollo kom till Delphi så var detta platsen dit folk vallfärdade för att träffa Delphis orakel. 

Nästan framme vid grottan

När det var dags för oss att stiga in i grottan var vi noga med att först var och en av oss be om tillåtelse att få inträda grottan. Vi tilläts alla inträde av grottans väktare, de vakande väsen som ännu vistas där, och vi kom i en mörk, sval sal. Ett sakralt sken sökte sig dock in från den stora grottöppningen och lyste upp grottsalens vrår. I mitten av salen var stenar uppresta i en helig spiral och i mitten fanns en stenhög som var byggd som ett altare där folk hade lämnat olika typer av offergåvor såsom blommor, frukt och andra föremål. Det droppade från taket då vi med försiktiga steg tog oss nedför den branta vägen ned till stenspiralen och altaret. Vi sju kvinnor som rest tillsammans till Delphi detta år samlade oss runt altaret i en vid cirkel för att förbereda oss att gå in i gemensam meditation. Då vi samlat oss hördes ett högt dån inne i berget, det lät nästan som om jättevåg från havet drog fram under oss. Det blev som en bekräftelse för oss att vi hade krafterna med oss. Till vibrationen och det helande ljudet av en stor stämgaffel i kristall som en av väninnorna slog på gick vi sedan in i ett vidgat medvetandetillstånd. I bakgrunden, som ett eko från tidigare liv, kunde jag höra en vacker hymn av ljuva kvinnoröster. Det var nymferna som fanns med oss, de mytologiska väsen som sägs bo i grottan och beskrivs som vackra halvgudomer. Under meditationen såg jag hur en stor portal öppnade sig ovan oss genom vilket ett oerhört vackert safirblå ljus strömmade igenom och som förankrade sig i jorden genom våra kroppar. Ljuset spred sig ut genom alla leylinjer, genom hela jordens ljusnät och aktiverade även andra platser runt om i världen. Det kom också igenom violett ljus, vitt och diamantskimrande, men det blå ljuset kanske var det som var mest aktivt denna gång. Flera i sällskapet såg en drake, en kristallin, vacker drake som hjälpte till i energiarbetet och jag såg hur denna grotta en gång varit Pythons boning, i vilken hon legat ihoprullad, trygg och säker i sin moders livmoder. Gnistor av skimrande ljus sprakade till runt om oss i salen som flera av oss såg med sin inre syn, en av mina väninnor kopplade samman dessa gnistor med den kristallina draken medan jag kände av närvaron av ett stjärnfolk som haft stort inflytande på denna plats sedan urminnes tider. 

Inne i Corycian Cave

Det var så otroligt mycket som aktiverades i oss och skiftade vid denna uppkoppling och det känns som jag nu endast minns en bråkdel men vi lämnade grottan lätta i sinnet och liksom svävade som moln nedför berget. Alla var vi förvissade om att detta endast var ett första möte och att vi kommer återvända om nätterna för att fortsätta vårt arbete då våra människokroppar befinner sig i sömn.

Adjö Corycian Cave för denna gång